Taxens Åke överlevde dramatisk svampförgiftning

Den fyraåriga taxen Åke från Västerås blev akut sjuk efter att ha ätit vit flugsvamp under en skogspromenad förra hösten. Hans ägare Emma Lindström märkte först inga symptom, men efter cirka sex timmar började hunden kräkas våldsamt och blev alltmer apatisk. När diarré och kraftig buksmärta tillkom uppsökte hon akut djursjukhuset. Veterinär Maria Sandberg påbörjade omedelbart intensivvård med vätsketerapi och aktivt kol. Åkes lever- och njurvärden var kraftigt förhöjda och prognosen initialt mycket dålig. Under tre dygn kämpade vårdteamet med att rädda hundens liv genom kontinuerlig övervakning, vätsketerapi och understödjande behandling. Tack vare snabbt agerande från både ägare och veterinärer, samt Åkes goda grundkondition, överlevde han förgiftningen. Efter två veckors konvalescens kunde han återvända hem. Fallet illustrerar vikten av snabb veterinärvård vid misstänkt svampförgiftning.

Amatoxin - ett dödligt hot mot hundar

Amatoxin är ett av de mest potenta svampgifterna och finns främst i vit flugsvamp samt lömsk flugsvamp. Giftet verkar genom att blockera proteinsyntes i leverceller vilket leder till omfattande levercellsdöd. Det första symptomet är ofta en lugnare fas 6-24 timmar efter intag, följt av kraftiga mag-tarmsymptom med kräkningar och blodig diarré. Därefter följer lever- och njursvikt som utan behandling leder till döden inom 2-7 dagar. Amatoxinets verkningsmekanism gör att tidigt insatt behandling är avgörande för överlevnad. Redan små mängder svamp kan vara dödliga - för en medelstor hund räcker 50 gram färsk vit flugsvamp. Förgiftningen är särskilt förrädisk eftersom de första timmarna ofta är symptomfria, vilket kan invagga ägaren i falsk trygghet. Behandlingen kräver intensivvård med aggressiv vätskebehandling, aktivt kol upprepade gånger samt understödjande organvård.

Andra livsfarliga svampar att se upp med

Utöver de amatoxininnehållande svamparna finns flera andra arter som utgör allvarliga hot mot hundar. Röd flugsvamp innehåller muscimol och ibotensyra som ger neurologiska symptom som ataxi, kramper och koma. Toppig giftspindling innehåller orellanin som orsakar irreversibel njurskada med symptom som kan debutera först efter flera dagar. Stenmurkla innehåller gyromitrin som kan ge allvarlig leverskada. Vissa spindelskivlingar innehåller cyclopeptider som liknar amatoxinets effekter. Panterfläckig flugsvamp kan ge både mag-tarmsymptom och neurologisk påverkan. Även giftchampinjoner kan orsaka allvarliga förgiftningar. Ett särskilt problem är att många giftiga svampar har ätliga förväxlingsarter, vilket ökar risken för förgiftning. Svampens färskhet påverkar också giftigheten - vissa arter är giftigare färska medan andra blir mer toxiska när de börjar brytas ned.

Så agerar du vid misstänkt svampförgiftning

Vid misstänkt svampförgiftning är tiden avgörande faktor för prognosen. Kontakta omedelbart veterinär för rådgivning och uppsök helst jouröppen klinik. Om möjligt, ta med exempel på svampen för identifiering. Framkalla inte kräkning utan veterinärs ordination då detta kan förvärra situationen vid vissa typer av förgiftningar. Dokumentera tidpunkt för intag och första symptom. På kliniken görs snabb stabilisering med vätsketerapi och ofta ges aktivt kol för att binda giftet. Omfattande blodprovstagning utförs för att bedöma organ- och elektrolytstatus. Intensivövervakning med täta kontroller av vitala parametrar krävs. Behandlingen anpassas efter typ av svamp och symptombild. Kontinuerlig uppföljning av lever- och njurvärden samt koagulationsstatus är nödvändig. Prognosen beror på svampart, intagen mängd, tid till behandling och hundens allmäntillstånd.

Riskgrupper och förebyggande åtgärder

Vissa hundar löper större risk att drabbas av svampförgiftning. Valpar och unga hundar är särskilt nyfikna och benägna att stoppa saker i munnen. Jakthundar som springer fritt i skog har ökad exponeringsrisk. Även stadshundar kan exponeras för giftsvamp i parker och trädgårdar. Förebyggande åtgärder inkluderar koppelpromenader under svampsäsong i riskområden. Lär känna de vanligaste giftsvamparna i ditt område. Håll uppsikt över hunden under promenader och reagera direkt vid misstänkt svampintag. Rensa trädgården från svamp regelbundet. Träna "lämna"-kommando med hunden. För jägare rekommenderas extra vaksamhet under svampsäsong och eventuellt munkorg vid släpp i svamprika områden. Ha alltid veterinärens journummer tillgängligt och teckna djurförsäkring som täcker förgiftningar. Informera andra hundägare i området om påträffade giftsvampar.