Många navelinfektioner hos smågrisar missas vid vanlig klinisk undersökning, eftersom yttre tecken inte alltid stämmer med vad man ser i mikroskop. Det innebär att infekterade grisar kan förbli obehandlade – samtidigt som friska djur ibland får antibiotika i onödan. Veterinärer behöver därför vara medvetna om dessa skillnader och överväga bättre sätt att upptäcka infektioner tidigt.


Histopatologisk karakterisering av navelinfektion hos smågrisar: viktiga skillnader mellan klinisk och mikroskopisk diagnos

Antibiotikabehandling av nyfödda smågrisar är vanligt förekommande för att förebygga navelinfektion (omphalit), en tillstånd som kan leda till allvarliga umbilikala förändringar och i värsta fall systemisk infektion. Trots detta finns det begränsad kunskap om hur väl de kliniska tecknen på omphalit stämmer överens med de faktiska vävnadsförändringarna vid mikroskopisk undersökning, vilket skapar osäkerhet kring diagnostik och antibiotikaanvändning.


I denna danska studie undersöktes ett större material av smågrisar under de första levnadsdagarna, där både klinisk undersökning och histopatologisk (mikroskopisk) undersökning av navelvävnad utfördes. Syftet var att jämföra klinisk och mikroskopisk diagnos av navelinfektion, och därmed bättre kunna avgöra hur väl nuvarande rutinmässig diagnostik fångar de djur som faktiskt är infekterade. Undersökningen omfattade smågrisar från flera danska besättningar; den exakta populationsstorleken och tidsramen specificeras ej.


Resultaten visade att betydligt fler smågrisar hade tecken på omphalit vid histopatologisk undersökning än vad som upptäcktes genom enbart klinisk diagnos. Exempelvis saknade flera grisar med mikroskopiskt påvist navelinfektion de tydliga yttre tecken (såsom varigt sekret eller uttalad svullnad) som ofta används som kriterier vid klinisk undersökning. Hos dessa djur var förstoringen av naveln i millimeter ofta minimal och därmed svår att särskilja kliniskt, vilket pekar på risken att enbart yttre bedömningar kan missa subkliniska eller lindriga fall. Samtidigt förekom navelinfektion vid mikroskopi även hos grisarna utan kliniska tecken på sjukdom.


Denna avvikelse mellan klinisk och mikroskopisk diagnostik innebär att praktiserande veterinärer kan missa grisar med navelinfektion om de endast förlitar sig på yttre symptom. Samtidigt leder detta till en utmaning vid beslut om antibiotikabehandling: dels riskerar infekterade djur att gå obehandlade, dels finns risk att friska individer överbehandlas, vilket bidrar till ökande antibiotikaresistens och potentiellt negativa effekter på tarmfloran. Därmed belyser studien behovet av utvecklade eller kompletterande diagnostiska metoder, som bättre kan särskilja vilka grisar som verkligen behöver behandling.


Slutsatsen är att dagens rutinmässiga kliniska diagnostik av omphalit hos smågrisar har påtagliga begränsningar, och att nyanserade, eventuellt kombinerade diagnostiska verktyg bör eftersträvas för att både förbättra djurvälfärd och bidra till minskad antibiotikaanvändning i besättningarna. För veterinärer innebär detta en ökad vaksamhet kring diagnos och en angelägenhet att hålla sig uppdaterad om ny utveckling inom området diagnostik och best practice kring neonatalvård i grisproduktion.


Studie av Sophie Amalie Blirup-Plum, Henrik Elvang Jensen, Søren Saxmose Nielsen, Katrine Top Hartmann, Mette Sif Hansen, Ken Steen Pedersen, Inge Larsen, Jens Peter Nielsen, John Elmerdahl Olsen, Egle Kudirkiene och Kristiane Barington publicerad i Acta Veterinaria Scandinavica. Fulltext: https://actavetscand.biomedcentral.com/articles/10.1186/s13028-025-00826-5