Veterinärbrist skapar utmaningar för jourberedskap

Den akuta bristen på veterinärer i Sverige har skapat en alltmer ansträngd situation för veterinärjouren runt om i landet. Distriktsveterinärerna rapporterar att det blir allt svårare att upprätthålla en fungerande jourberedskap, särskilt i glesbygdsområden. Flera distrikt tvingas dela på jouransvaret över större geografiska områden, vilket resulterar i längre utryckningstider och ökad arbetsbelastning för de tillgängliga veterinärerna. Den kontinuerliga jourtjänstgöringen leder till utmattning bland veterinärerna, vilket i sin tur ökar risken för att fler väljer att lämna yrket eller söka sig till tjänster utan jourverksamhet. Situationen har förvärrats under de senaste åren då antalet nyutexaminerade veterinärer inte motsvarar pensionsavgångarna och det ökande behovet av veterinärvård. Många veterinärstationer har svårt att rekrytera erfarna veterinärer som är villiga att ta jourtjänstgöring, vilket skapar en ond cirkel där återstående personal får en ännu tyngre arbetsbörda.

Förändrade arbetsmönster bland dagens veterinärer

Den nya generationen veterinärer uppvisar markant förändrade preferenser gällande arbetsliv och karriärval jämfört med tidigare generationer. Allt fler söker sig till specialiserade smådjurskliniker i städerna, där arbetstiderna är mer regelbundna och möjligheterna till professionell utveckling upplevs som större. Den traditionella rollen som landsbygdsveterinär, med stort fokus på produktionsdjur och omfattande jourtjänstgöring, lockar färre nyutexaminerade. Modern teknologi och förändrade familjestrukturer har också påverkat veterinärernas önskemål om work-life balance. Många väljer deltidsarbete eller delar tjänster mellan olika kliniker för att skapa en mer flexibel arbetssituation. Detta skifte i arbetsmönster har betydande konsekvenser för veterinärvårdens organisation och tillgänglighet, särskilt i landsbygdsområden där behovet av traditionell veterinärservice fortfarande är stort.

Urbaniseringens påverkan på veterinärtillgången

Urbaniseringens effekter på veterinärtillgången är både omfattande och komplexa. Den stadiga befolkningstillväxten i städerna har medfört en koncentration av veterinärtjänster till urbana områden, där efterfrågan på smådjursvård ökar konstant. Samtidigt upplever landsbygden en successiv uttunning av veterinär kompetens. Storstadsregionerna erbjuder ett bredare utbud av specialiserade veterinärtjänster, bättre karriärmöjligheter och ofta högre löner, vilket fungerar som en stark dragningskraft för nyutbildade veterinärer. De större djursjukhusen i städerna kan erbjuda avancerad medicinsk utrustning och möjligheter till specialisering som mindre kliniker har svårt att matcha. Detta har skapat en obalans i fördelningen av veterinär kompetens över landet, där vissa landsbygdsområden riskerar att helt stå utan permanent veterinär närvaro.

Konsekvenser för landsbygdens djurhållning

Bristen på veterinärer i landsbygdsområden har allvarliga följder för djurhållningen i dessa regioner. Lantbrukare tvingas ofta vänta längre på veterinär hjälp vid akuta sjukdomsfall, vilket kan äventyra djurens välbefinnande och i värsta fall leda till onödigt lidande. Förebyggande djurhälsovård riskerar att nedprioriteras när veterinärresurserna är knappa, vilket på sikt kan leda till försämrad djurhälsa och ökade produktionskostnader för lantbruket. Många mindre lantbruk överväger att avveckla sin verksamhet delvis på grund av svårigheten att få tillgång till regelbunden veterinärvård. Detta påverkar inte bara den enskilda gården utan har också större samhällsekonomiska konsekvenser för landsbygden som helhet.

Generationsskifte och förändrade prioriteringar

Ett omfattande generationsskifte inom veterinärkåren medför betydande förändringar i hur veterinärvården organiseras och prioriteras. Den äldre generationen veterinärer, som ofta arbetat som generalister med bred kompetens inom både små- och stordjursmedicin, ersätts av yngre kollegor med mer specialiserad inriktning. De nya veterinärerna har ofta andra förväntningar på sin yrkesroll och arbetsmiljö, med större fokus på specifika djurslag eller medicinska områden. Detta generationsskifte sammanfaller med en period där veterinärmedicinen blir alltmer tekniskt avancerad och specialiserad, vilket ytterligare driver på utvecklingen mot mer nischade yrkesroller. Den traditionella landsbygdsveterinären som kunde hantera alla typer av djur och situationer blir allt mer sällsynt.

Rekryteringsutmaningar i mindre kommuner

Mindre kommuner står inför särskilt stora utmaningar när det gäller att rekrytera och behålla veterinärer. Konkurrensen från större orter är hård, och många kommuner har svårt att erbjuda samma lönenivåer och arbetsvillkor som storstadsregionerna. Bristen på specialistkompetens och modern utrustning gör det svårare att locka nyutexaminerade veterinärer, som ofta söker sig till mer välutrustade kliniker. Kommunerna tvingas ofta erbjuda extra förmåner och särskilda rekryteringspaket för att attrahera veterinärer, vilket belastar redan ansträngda budgetar. Många mindre orter har även svårt att erbjuda attraktiva karriärmöjligheter för medföljande partner, vilket ytterligare försvårar rekryteringen av veterinärer med familj.

Påverkan på lantbruket och djurskyddet

Veterinärbristen har direkta konsekvenser för både lantbrukets produktivitet och djurskyddet. När tillgången till veterinärvård försämras ökar risken för att sjuka djur inte får behandling i tid, vilket kan leda till både produktionsbortfall och djurlidande. Lantbrukare tvingas i vissa fall fatta svåra beslut om avlivning när veterinärvård inte finns tillgänglig inom rimlig tid. Den försämrade tillgången till veterinärer påverkar också möjligheterna att upprätthålla ett effektivt smittskydd och en god beredskap vid utbrott av smittsamma djursjukdomar. Detta kan få allvarliga konsekvenser för både djurhälsa och livsmedelssäkerhet. Situationen riskerar att särskilt drabba mindre lantbruk som redan kämpar med lönsamheten.

Pågående diskussioner om framtida lösningar

Intensiva diskussioner pågår mellan branschorganisationer, myndigheter och utbildningsinstitutioner för att hitta långsiktiga lösningar på veterinärbristen. Förslag som diskuteras inkluderar ökat antal utbildningsplatser vid Sveriges lantbruksuniversitet, särskilda ekonomiska incitament för veterinärer som etablerar sig i glesbygd, och utveckling av nya samarbetsformer mellan privata och offentliga veterinärtjänster. Digital veterinärmedicin och telemedicin ses som potentiella delösningar för att öka tillgängligheten i områden med bristande veterinärtäckning. Branschorganisationer arbetar även med att utveckla nya modeller för jourtjänstgöring som kan göra arbetet mer attraktivt för yngre veterinärer. Långsiktiga strategier för att säkerställa veterinärtillgången i hela landet står högt på den politiska agendan.

Har du något du vill tipsa om? Eller vill rekrytera inom veterinär och djurvård. Gå in på kontakta oss och skriv till oss.