Krisen börjar - nedläggningen av jourverksamheten i Slöinge
Den akuta nedläggningen av veterinärjouren i Slöinge i december 2023 markerade början på en omfattande kris inom svensk djursjukvård. Distriktsveterinärernas beslut att stänga jourverksamheten kom efter flera års ekonomiska svårigheter och personalbrist. Den lokala kliniken, som tidigare betjänat ett område med över 5000 lantbruksdjur och tusentals sällskapsdjur, tvingades meddela att de inte längre kunde garantera akut djursjukvård utanför ordinarie öppettider. Beslutet påverkade inte bara Slöinge utan även omkringliggande kommuner som Falkenberg och Halmstad. Nedläggningen blev särskilt problematisk eftersom närliggande veterinärstationer redan var överbelastade och hade svårt att ta emot ytterligare patienter. Personalen vid kliniken hade under en längre tid arbetat under extrem press, med jourpass som ibland sträckte sig över 36 timmar. Den ohållbara arbetssituationen ledde till flera sjukskrivningar och uppsägningar, vilket ytterligare förvärrade situationen. Jordbruksverkets försök att hitta snabba lösningar genom temporära jourtjänstgöringar från andra distrikt visade sig vara otillräckliga.

Tillfälliga lösningar och regionala utmaningar
Efter nedläggningen i Slöinge implementerades en rad tillfälliga åtgärder för att hantera den akuta situationen. Veterinärstationer i angränsande områden utökade sina upptagningsområden, vilket resulterade i betydligt längre körsträckor och väntetider för både veterinärer och djurägare. En provisorisk jourlösning etablerades genom samarbete mellan privata aktörer och distriktsveterinärerna, där personal från olika kliniker turades om att täcka jourpassen. Detta arrangemang visade sig dock vara både kostsamt och logistiskt utmanande. De deltagande veterinärerna rapporterade om svårigheter med att navigera i okända områden nattetid och problem med tillgång till patientjournaler och medicinsk utrustning. Regional samordning mellan olika vårdgivare försvårades av olika journalsystem och administrativa rutiner. Försök att rekrytera nya veterinärer till området möttes av svårigheter, då få ville ta sig an den krävande jourtjänstgöringen.

Länsstyrelsens djurvälfärdsvarning sommaren 2024
Länsstyrelsen i Halland utfärdade i juni 2024 en formell varning gällande djurvälfärden i regionen. Rapporten pekade på allvarliga brister i tillgängligheten till akut veterinärvård, särskilt nattetid och under helger. Dokumentationen visade flera fall där djur tvingats vänta orimligt länge på vård, med förvärrade sjukdomstillstånd som följd. Särskilt kritisk var situationen för lantbrukets djur, där försenad vård kunde leda till både ekonomiska förluster och onödigt djurlidande. Länsstyrelsen identifierade specifika geografiska områden där täckningen var särskilt bristfällig och påpekade att detta stred mot djurskyddslagen. Myndigheten efterlyste omedelbara åtgärder från både regionala och nationella aktörer för att säkerställa en fungerande jourverksamhet. Varningen innehöll även specifika rekommendationer för hur situationen kunde förbättras, inklusive förslag på omorganisering av jourdistrikten och ekonomiska stödåtgärder.

Konflikten mellan privata och offentliga aktörer
Spänningen mellan privata veterinärkliniker och distriktsveterinärerna intensifierades under krisen. De privata aktörerna anklagade staten för att genom Distriktsveterinärerna bedriva konkurrerande verksamhet med offentliga medel, samtidigt som de förväntades ta ett större ansvar för jourverksamheten. Distriktsveterinärerna å sin sida hävdade att de private aktörerna cherry-pickade de mest lönsamma delarna av verksamheten och lämnade det tyngre jourarbetet till de offentliga veterinärerna. Detta ledde till en situation där båda parter var ovilliga att investera i långsiktiga jourlösningar. Konflikten komplicerades ytterligare av olika ersättningsnivåer och arbetsvillkor mellan sektorerna. De privata klinikerna argumenterade för att de tvingades ta högre avgifter för att täcka sina kostnader, medan Distriktsveterinärerna kunde erbjuda lägre priser tack vare statliga subventioner.

Konsekvenser för djurägare och veterinärpersonal
Den fortsatta jourkrisen har medfört omfattande konsekvenser för både djurägare och veterinär personal. Djurägare tvingas nu ofta resa betydligt längre sträckor för akut veterinärvård, vilket särskilt drabbar lantbrukare med stora djur som inte kan transporteras. Kostnaderna för jourvård har ökat markant, delvis på grund av längre körsträckor och högre personalkostnader. Veterinärpersonalen rapporterar om ökad stress och utmattning till följd av mer omfattande jourområden och längre arbetspass. Flera erfarna veterinärer har valt att lämna yrket eller söka sig till kliniker utan jourverksamhet, vilket ytterligare förvärrat personalbristen. Den psykiska påfrestningen på personalen har ökat märkbart, med flera rapporterade fall av utbrändhet och långtidssjukskrivningar.

Strukturella problem inom svensk veterinärjour
Den svenska veterinärjourens grundläggande organisation visar på flera strukturella svagheter som bidragit till den nuvarande krisen. Finansieringsmodellen, som bygger på en kombination av offentliga medel och användaravgifter, har visat sig otillräcklig för att täcka de verkliga kostnaderna för en välfungerande jourberedskap. Systemet med geografiskt uppdelade jourområden har inte anpassats till moderna kommunikations- och transportmöjligheter. Bristen på samordning mellan olika vårdgivare har lett till ineffektivt utnyttjande av tillgängliga resurser. Utbildningssystemet producerar inte tillräckligt många veterinärer med kompetens och intresse för stordjurspraktik och jourarbete. Avsaknaden av en nationell strategi för veterinär jourberedskap har resulterat i stora regionala skillnader i tillgänglighet och kvalitet.

Glesbygdens särskilda utmaningar inom djursjukvården
Glesbygdsområden står inför särskilt stora utmaningar när det gäller att upprätthålla en fungerande veterinärjour. De långa avstånden mellan gårdar och kliniker gör verksamheten både tidskrävande och kostsam. Underlaget av djur och därmed potentiella patienter är ofta för litet för att motivera permanent bemanning av jourkliniker. Rekrytering av veterinärer till glesbygden försvåras av faktorer som social isolering och begränsade karriärmöjligheter. Många yngre veterinärer föredrar arbete vid större kliniker i tätorter, där arbetsbördan är mer förutsägbar och möjligheterna till specialisering större. Klimat och väderförhållanden kan ytterligare komplicera jourverksamheten, särskilt vintertid då framkomligheten kan vara begränsad. De ekonomiska förutsättningarna för djurägare i glesbygden skiljer sig ofta från situationen i mer tätbefolkade områden, vilket påverkar möjligheterna att bära ökade veterinärkostnader.